Brevvänner, skrivglädje, läger och läslust. Eos-tidningen har följt Emma Maris under största delen av livet. Både hon och Milo, tio år, är trogna Eos-läsare sedan länge.

– När jag tänker på saken så började allt när jag var fem år och min morbror körde bussen på den årliga Ylläs-resan. Då åkte jag på Nykterhetsförbundets skidresa till Raitismaja med min familj, berättar Emma Maris.

Där kom den första kontakten med nykterhetsrörelsen som de senaste 126 åren gett ut den finlandssvenska barnkulturtidningen Eos.

– Sedan följde många aktiva Eos-år. Jag var prenumerant i hela lågstadiet och åkte på läger i den österbottniska skärgården varje sommar. Jag minns att jag egentligen var för liten för mitt första läger. Jag var bara sex år, men då jag kände ledarna från skidresorna fick jag komma med ändå. Och ledarna tog hand om mig så väl!

– Jag minns speciellt ett läger i Replot. Vi var fem flickor från Kaskö som åkte tillsammans, men jag minns att vi knappt sov något för det var så spännande när vi berättade spökhistorier och jagade upp varandra om kvällarna. Det var många fina somrar med nya vänner!

Eos-tidningen gav Emma mängder av brevvänner över hela Svenskfinland.

– Någon var från Närpes, en från Jakobstad och en från Ekenäshållet. Tyvärr minns jag inte längre vad de hette, men det var ju mycket “Hur mår du? Jag mår bra!”, väldoftande brevpapper och frågor om fritiden och favoritdjur. Så här i efterhand är det roligt att jag ändå skrev brev, med tanke på att jag alltid har kämpat med läs- och skrivsvårigheter.

– En gång senare, när jag var tonåring, fick jag också skriva ett reportage till Eos om sommaren när jag hade en sommarhäst. Tänk att jag gjorde det – jag som faktiskt inte alls tycker om att skriva!

När Emma växte ur lägren som deltagare fortsatte hon som Eos-lägerledare under tre somrar på Utterö och Pörkenäs.

– Det var härliga somrar med mycket simning, lek och minnesvärda stunder med barnen som ofta återkom sommar efter sommar. Där lärde jag mig mycket om ansvar, både som barn och som ledare.

När min son Milo åkte på sitt första läger i somras var det en nostalgisk brytpunkt för mig. Jag skulle själv gärna ha stannat, skrattar Emma.

Milo Maris, tio år, har redan planer på att åka igen nästa sommar.

– Vi var ungefär 30 barn på mitt läger och jag kände bara två av dem från början, så jag fick många nya vänner. Vi simmade, lekte, gjorde lerskulpturer, hade disco och sov i sovsäckar, berättar Milo.

– Sedan fick alla ett diplom när de åkte hem. Jag blev “Årets dansare”, säger Milo stolt.

– Det minns jag själv väldigt bra, när vi ledare skulle skriva alla diplom och hitta unika egenskaper i barnen att belöna och lyfta fram. Extra kul är att Milo blev årets dansare. Under alla mina somrar som lägerledare var det jag som drog just dansgrupperna på lägren. Sedan fick barnen visa upp showen för föräldrarna under den sista dagen!

Eos-tidningen kom in i Milos vardag flera år före lägret. Emma ville uppmuntra honom att läsa mer. På ettan blev han prenumerant.

– Som många andra föräldrar tyckte jag kanske att barnen spelar för mycket och läser för lite. Jag vet ju själv att Eos är en lättläst tidning med bra innehåll. Man kanske börjar försiktigt med pysslet och mitt i allt har man läst hela tidningen. Finn 10 fel kan jag ju göra ännu i dag, skrattar Emma.

– Jag tycker om att läsa texter om spel. Och så Lasse-Maja-serien och Dagbok för alla mina fans, berättar Milo.

– Ja, det gäller ju att hitta rätt sorts inkörsport till läsningen. Eos fungerade väldigt bra när Milos motivation var lite låg. Här kan han läsa om andra barn från olika skolor och annat som berör barn i hans ålder. Nu har han hittat sina favoritserier – och det är glädjande att se att läsningen kommer naturligt.

– Nu brukar jag läsa i smyg på kvällarna, avslutar Milo finurligt.

Här kan du köpa Eos-tidningen som julklapp
7 nummer för 35 euro.

Linn Jung
Linn Jung smyger ner en Eosprenumeration i julklappssäcken.

Läs Linn Jungs kolumn om barns läsvanor, samhällsintresse och pillande på telefoner >>