Linn Jung smyger ner en Eosprenumeration i julklappssäcken.

“Kan ni snälla lägga bort telefonerna?” säger jag minst 10 gånger varje dag. Samvetet är konstant uselt. Jag föreställer mig att de ska bli krokryggade monster med stirrig blick när de blir stora, med ett enormt scrollande långfinger som evolutionen fixat fram. De pillar för mycket med sina mobiler. Det tänker jag varje kväll när jag lägger mig. Jäkla youtube, jäkla jag som inte kan sätta gränser.

Å ena sidan är mina barn trotsiga snorungar som sprider fotbollsstrumpor, smutsiga tallrikar och trassliga telefonladdare omkring sig vart än de rör sig. Å andra sidan är de alldeles fantastiska. Så mycket smartare och mer medvetna än jag någonsin var när jag var i den åldern.

Jag minns när den stora flyktingströmmen slog till för några år sedan och den dåvarande sexåringen donerade en liten summa till en insamling och den lokala dagstidningen uppmärksammade detta. Hur stolt hon plötsligt blev. Växte flera centimeter. Hennes hårt förvärvade 8 euro gjorde knappast någon större skillnad i det stora hela, men det var en viktig grej för henne. Att dra sitt strå gör gott.

Jag minns också när det skolstrejkades med Greta förra året, hur självklart det var för den dåvarande 10-åringen att vara med. Hur spännande det var att vara med och påverka något större i klungorna runt Vasa stadshus. Att dra sitt strå gör gott.

Ungdomsbarometern publicerade tidigare i år en rapport som uppgav att unga är mer politiskt intresserade i dag än på 20 år. Visst är det glädjande siffror?

Unga är i större utsträckning än tidigare oroliga för klimatförändringen, det rådande världspolitiska läget och terrorism. Som förälder är det glädjande att se att Lilla Aktuellt, Hajbo och dagstidningar går hem. För att inte tala om Eos-tidningen som jag själv minns från när jag var barn. Vettiga källor som lyfter fram utmaningar, ställer frågor och för relevanta diskussioner på barnens nivå.

Och ska vi vara riktigt ärliga så kommer mycket av mina barns samhällsintresse från Youtube. Det får jag lov att erkänna, även om jag i smyg är rädd för att de ska sluta läsa helt och hållet. Jag vill att de ska läsa debattsidorna i tidningen! Skriva insändare. Protestera. Argumentera. Ta del av världen runt omkring. Jag vill att de ska vara unga, snälla och arga – och samtidigt känna framtidstro och skrida till handling.

Därför tar jag inte ifrån mina barn telefonerna nu i jul, istället smyger jag in en Eos-prenumeration i julklappssäcken. Eos är en smart, modig och aktuell tidskrift för finlandssvenska 7–12-åringar. En klimatsmart julklapp som skapar diskussion runt köksbordet året runt. Jag rår inte på Pokémon och Roblox varje dag, men för 35 euro investerar jag i en helårsjulklapp som ökar mina barns samhällsintresse och uppmuntrar till läsning. Att dra mitt strå gör gott. Speciellt åt det usla, usla skärmsamvetet.

Testa du också!
Linn Jung

Här kan du köpa Eos-tidningen som julklapp >>
7 nummer för 35 euro.

Emma och Milo
– Det gäller att hitta rätt sorts inkörsport till läsningen, säger Emma Maris. Eos fungerade väldigt bra när Milos motivation var lite låg.

Läs intervjun med Emma och Milo >>

Maria Erikslund jobbar med följande nummer av Eos. Foto: Yle

Lyssna på intervju med Eosredaktör Maria Erikslund direkt på Yles Vega-kanal >>